MENY
Utgiven: 19 oktober 2011
Inspelad: November 2008-September 2011
Skivbolag: Parlophone, Capitol
Producent: Markus Dravs, Daniel Green, Rik Simpson
Det här albumet skulle också komma att skilja sig mycket från de tidigare samt den förra, då denna har mer modern touch med inslag av R&B och electronia. Det finns två olika skivomslag och det som visas här är det officiella, och har mycket inslag av graffiti. Hittills skivan sålt över 8 miljoner exemplar världen över.
Detta är Coldplays första konceptalbum och anses vara en rockopera, likt The Wall. Albumtiteln refererar till de två karaktärer, Mylo och Xyloto, som finns med i berättelsen. Inspirerad av George Orwells bok 1984 handlar skivan om ett färgsprakande krig mellan Xyloto och Major Minus regering som styr världen Silencia genom media och propaganda. Det övergripande temat är kärleken medan två individer som tillsammans försöker fly undan en hemsk värld.
Mylo Xyloto: Ett intro, inte så mycket mer än så.
Hurts Like Heaven: Släpptes som skivans sjättesingel (varför det nu behövdes så många singlar). Jag gillade inte den här låten när jag hörde den första gången, men den har växt med tiden. Den är väldigt upptempo och ger en härlig kick.
Paradise: Det är något med Coldplay och förmågan att ständigt välja fel förstasinglar. Det här blev den kändaste låten från skivan och är känd för sin musikvideo där Chris Martin är utklädd till en elefant. Väldigt romantisk låt. Älskar den verkligen och det är utan tvekan den bästa på skivan.
Charlie Brown: Tredjesingeln. Tycker verkligen om det akustiska groovet i versen, men också melodislingan mellan verserna. Refrängen är inte lika bra, vilket förstör låten lite, men den är fortfarande bra, bara att den kunde blivit bättre med en bättre refräng.
Us Against the World: En romantisk akustisk låt, och det var längesedan Coldplay gjorde en sådan här låt. Bästa balladen på skivan.
M.M.I.X: Kort instrumentell pause.
Every Teardrop Is a Waterfall: Detta var huvudsingeln som de trodde skulle bli deras nya "Viva la Vida", men riktigt så blev det inte. Ganska uppmuntrande låt, gillar gitarrsolot mellan verserna mest samt när trummorna kommer igång i slutet, extremt skickligt av Will Champion!
Major Minus: Radiohead-inspirationen är tillbaka hör hög. Detta är nog den tredje bästa låten på den här skivan. De akustiska riffen gör verkligen allt!
U.F.O: Tvåminutrig lång akustisk ballad. Den är inte så märkvärdig för min del, brukar spola förbi den.
Princess of China: Fjärdesingeln. Här är det kanske som mest tydligt att Coldplay försöker finna sig i samtidens musikvärld. Detta är ett samarbete med Rihanna som sjunger duett med Chris Martin. Många gillar inte den här låten eftersom de ser det som ett genremässigt svek. Jag tycker verkligen den här låten är hur bra som helst, och jag älskar verkligen Rihanna! Musikvideon är det bästa! Nästbästa låten på skivan.
Up In Flames: Sjundesingeln och när ett band släpper så många singlar från ett album blir det nästan irrelevant att köpa skivan, enligt min åsikt. Otroligt emotionell låt, blir lika rörd varje gång jag hör den.
A Hopefull Transmission: Instrumentell pause.
Don't Let It Break Your Heart: Detta är lite som "Hurts Like Heaven (Part 2)". Den här låten borde avslutat skivan då den ger den bombastiska känslan, men så blev det inte.
Up With the Birds: Tråkigt sätt att avsluta en sådan här bra skiva på och detta är nog den sämsta låten på skivan tyvärr.
Avslutningsvis tycker jag det är väldigt häftigt att de vågade testa något ytterligare nytt, även om jag själv inte reflekterar över skivans koncept när jag lyssnar på låtarna. Musikaliskt sätt har den här präglat bandets fortsatta sound, och kan se som en trendbrytare där de kommande två albumen med denna kan relatera till varandra medan de tre första hör ihop. Skivan får 8 av 10!
0