MENY
Utgiven: 16 juni 1997
Inspelad: Juli 1996-Mars 1997
Skivbolag: Parlophone, Capitol
Producent: Nigel Godrich
Rankat som det 162:e viktigaste albumet genom tiderna av Rolling Stone Magazine och ett av de mest inflytelserika albumen under 1990-talet. Albumnamnet var tidigare en låttitel som bandet istället valde att skrota och använda som namn till skivan. Musikaliskt blev detta det sista albumet på några år med användande av "riktiga instrument".
Airbag: Femtesingeln från skivan. Börjar med den där dissharmoniska gitarren i början. Därefter blir inte låten lika intressant, den är okej, men inte superbra.
Paranoid Android: Huvudsingeln och vilket mästerverk! Den är med på Rolling Stone Magazines lista bland de 500 viktigaste någonsin och det förstår jag verkligen varför! Refrängen med det kaotiska och sedan den melodiösa delen i mitten av låten med de körerna, bästa låten de någonsin gjort utan tvekan!
Subterranean Homesick Alien: Det här är en intressant låt. Introt med de där mystiska ljudeffekterna får en att förstå det rymdrelaterade temat.
Exit Music (For a Film): Gillar övergången i slutet av låten, låter väldigt dämpat, men gillar basen mycket. Helt okej låt.
Let Down: Den här låten är lite långdragen och sången är lite väl tillbakadragen. En av de sämre på skivan.
Karma Police: Skivans andrasingel och ytterligare en Radiohead-klassiker. Detta är en av deras mest kända låtar och man kan tolka det som Thoms försök att göra High and Dry (Part 2), en version som han är mer nöjd med. Den här låten är dock mycket bättre än "High and Dry". Klassiker!
Fitter Happier: Ett litet break med en radiotalande röst. Bryr mig inte mycket om detta, men det är väl ett sätt att försöka konceptualisera albumtiteln lite grann.
Electioneering: Detta är en väldigt konstig låt. Jag gillar den när jag är på humör för att lyssna på den, annars är den för mycket.
Climbing Up the Walls: Lite melankolisk och mystisk låt. Väldigt experimentell. Helt okej.
No Suprises: Fjärdesingeln och även detta en klassiker. Låter nästan som ett klokspel i början. Det tog ett tag innan jag började gilla den här låten, men jag måste säga att den har växt med tiden!
Lucky: Tredjesingeln och den låter allt annat än att handla om lycka. Musikaliskt gillar jag låten väldigt mycket, men sångmelodin kan jag klara mig utan faktiskt.
The Tourist: Detta är den tredje bästa låten på skivan för min del. Jag tycker att Thom sjunger fantastiskt på den här låten verkligen. Gitarrerna och körerna är också helt fantastiska. Underbart sätt att sluta skivan på!
Sammantaget tycker jag bäst om den här skivan av de tre första, då många av bandets mest klassiska låtar kommer från den här skivan. Samtidigt finns det en del låtar som det är lite för lite ös i, vilket är det jag gillar med Radiohead. Kanske behöver jag lyssna på de mer. Den får 6 av 10!
0