MENY
Utgiven: 13 mars 1995
Inspelad: Februari-November 1994
Skivbolag: Parlophone, Capitol
Producent: John Leckie
Gruppens andra studioalbum och har blivit rankad som det 110:e viktigaste genom tiderna av Rolling Stone Magazine. Den sålde trippel-platinum i Canada och Storbritannien, samt platinum i USA och resten av Europa. Musikaliskt kan det sägas vara här Radiohead hittade sin riktiga musiksmak med en blandning av alternativ och experimentell rock. Omslaget är gjort av Stanley Donwood, som efter det gjort deras kommande albumomslag.
Planet Telex: B-sida till andrasingeln "High and Dry". Bandmedlemmarna var extremt fulla när de spelade in den här låten och Thom Yorke låg ner på golvet när han spelade in sången. Sjukt bra låt det här, klassiker!
The Bends: Titelspåret och även detta en fantastisk låt, lite förvånansvärt att det inte blev en singel!
High and Dry: Detta blev Radioheads andra stora hitsingel sedan "Creep" från förra skivan. Detta anses vara en av deras mest framgångsrika någonsin, och det håller jag verkligen inte med om. Den är okej, men extremt överskattad, vilket Thom Yorke själv tycker.
Fake Plastic Trees: Detta är också en av Radioheads mest kända låtar och släpptes som tredjesingel. Musikvideon utspelar sig i en mataffär, väldigt udda video. Musikaliskt tycker jag att den ändå är rätt bra. Gillar låtar som övergår från något akustiskt till något mer dragigt!
Bones: Här hörs lite grunge-aktig bas igen. Helt okej låt, varken bra eller dålig. Har inte så mycket mer att säga.
Nice Dream: Tråkig låt, sämsta låten på skivan.
Just: Fjärdesingeln och detta måste vara den bästa låten på skivan. Blir aldrig trött på den här låten!
My Iron Lung: Älskar de plockande gitarrerna i början, så surrealistiskt och sorgligt på något vis. Den bästa delen av låten är när det där kaotiska inslaget drar igång. Låten släpptes som förstasingel i form av en EP med sex andra låtar samt en akustisk version av "Creep".
Bullet Proof... I Wish I Was: Experimentell akustisk låt. Helt okej.
Black Star: Rätt så härliga stämmor i den här låten, vilket gör den lite udda med tanke på deras stil. Gillar versen starkt.
Sulk: Gillar inte den här låten alls. Thom Yorke ligger alldeles för högt i tonläge, vilket inte alls passar honom.
Street Spirit (Fade Out): Härligt avslut på den här skivan. Gillar verkligen gitarrerna.
Sammantaget tycker jag väldigt mycket bättre om den här skivan än vad jag tycker om Pablo Honey. Det var mycket klokt av dem att röra sig från grungen och mer mot den experimentella space-rocken. Jag gillar ett antal låtar från den här skivan, men än har inte bandet kommit att utvecklas i den tappning som jag gillar dem för. Skivan får 5 av 10!
0