
Utgiven: 26 augusti 2002
Inspelad: September 2001-Juni 2002
Skivbolag: Parlophone, Capitol
Producent: Coldplay, Ken Nelson
Skivan är rankad som den 466:e viktigaste genom tiderna enligt Rolling Stone Magazine och har sålt över 12 miljoner exemplar världen över. Den är även bland tio mest sålda albumen i Storbritannien under 2000-talet.
Till skillnad från det föregående albumet är detta mer elgitarr- och pianobaserat och alla låtarna är skrivna av alla bandmedlemmarna tillsammans. Albumets framsida relaterar till låten "The Scientist" på låten och skapades för ge en "vetenskaplig touch" till skivan.
Politik: Mycket taktsäker låt med snygga 7-ackord. Textmässigt handlar den om tydlighet mellan två människor i en relation. Mycket bra inledning på den här skivan, hade dock kanske önskat lite mer ackordsvariation i låten då den i princip bara bygger på två ackord genom hela låten.
In My Place: Skivans huvudsingel, men blev likt förra skivan, inte den som bandet trodde skulle slå högst på listorna. Jag tycker verkligen om introt på den här låten med den plockande gitarren samt den orgel som spelas i bakgrunden under versen. Underbar låt!
God Put a Smile Upon Your Face: Upptempo låt med otroligt häftigt akustisk ackordgång, med de dissharmoniska ackorden! Lite märklig låttitel dock, och jag är inte otroligt förtjust i sådana låttitlar på grund av min kristna tro, men musikaliskt sett gillar jag verkligen den här låten. Den blev fjärdesingel för övrigt.
The Scientist: Den andra stora hiten från bandet, och har blivit den som många anser vara bandets mest kända. Den släpptes som andrasingel, men borde släppts som första enligt mig. Mycket fin pianoballad och handlar om viljan till att njuta av kärlek efter en förlåtelse. Jag tycker faktiskt inte att den här låten är uttjatad. Jag tycker väldigt mycket om texten.
Clocks: Denna fantastiska låt, bästa låten på skivan! Jag blir aldrig trött på den här låten. Textmässigt handlar den mycket om brådskande och upplevelsen av att försöka hinna i kapp tiden. Den släpptes som tredjesingel. Den blev också rankad som den 490:e viktigaste låten genom tiderna av Rolling Stone Magazine år 2010.
Daylight: Musikaliskt hade den här låten kunnat passa in på Viva la Vida-skivan. Den är lite spännande, särskilt basgången under versen. Dock jämfört med allt annat på den här skivan, tillhör bland det mindre intressanta.
Green Eyes: Akustisk låt. Den är helt okej, men inte jättebra heller.
Warning Sign: Fantastisk låt och den näst bästa på skivan enligt mig. Texten under refrängen är det bästa, så gripande och simpelt. Det jag älskar med Coldplays texter.
A Whisper: Detta är lite udda låt, särskilt taktmässigt. Samtidigt så händer det inte otroligt spännande heller då det inte händer så mycket under den.
A Rush of Blood to the Head: Titelspåret, och det är den minst intressanta låten på den här skivan.
Amsterdam: Fin pianoballad och ett helt okej sätt att avsluta den här skivan på.
Sammantaget tycker jag ungefär lika bra om den här skivan som den föregående. Den skiljer sig lite grann musikaliskt från den förra, men annars ser jag dem som ett tvillingpar. Även om denna blev mer framgångsrik, så tycker jag fortfarande att många av låtarna på Parachutes är lika starka som singlarna från den här skivan. Den får 7 av 10!
0