MENY
Utgiven: 16 februari 2002
Inspelad: 2002
Skivbolag: Fatcat, Bad Taste
Producent: Sigur Rós, Ken Thomas
Sigur Rós tredje studio album, som inte har någon titel. Jag brukar kalla den för "parentesalbumet". Skivan är lite konceptuell, där den första delen är mer positiv och opimistisk, medan den andra är mer melankolisk. Språket på skivan är påhittat och kallas av fansen för "vonlenska" (hoppets språk).
Skivan sålde lite mindre än den förra, men blev också en succé för bandet internationellt. Låtarna på skivan är skrivna som otitulerade i nummerordning, men har med tiden fått egna namn. Det är för övrigt den första skivan som trummisen Orri Páll Dýrason medverkar på.
Vaka: Släpptes som den enda singeln från skivan, mer ändå inte den låten som anses vara den som representerar albumet. Låttiteln är döpt efter Orri's dotter. Mycket fin pianoballad. Ger en väldigt hemtrevlig känsla. En av höjdpunkterna på skivan!
Fyrsta: "Första" på svenska, även om låten inte sjungs på isländska, så är låttiteln isländsk. Otroligt fina gitarrer. Tycker att den musikaliskt ändå är rätt melankolisk. I slutet av låten kommer stråkar in.
Samskeyti: Låttiteln relaterar till droger på isländska.Detta är, av många, den mest omtyckta låten på skivan och är även denna en pianoballad, men instrumentell. Otroligt fint stycke, jämnbra med "Vaka"!
Njósnavélin: Samma fraser repeteras igen som i de tidigare låtarna. Jag tycker den här låten är helt okej, lite utdragen väl utdragen, så jag lyssnar sällan på hela.
Álafoss: Låttiteln referar till den plats där Sigur Rós har sin inspelningsstudio, en bit utanför Reykjavik. Bredvid studion ligger ett typiskt isländskt vattenfall. Mycket melankolisk och rogivande låt. I slutet på låten blir det lite mer ös. Nästbästa låten på skivan!
E-Bow: Bassisten Georg använder sig av en E-bow på låten, därav namnet. Den här låten hade kunnat passa in på den förra skivan, väldigt mystisk och lugn. Gillar den starkt!
Dauðalagið: "Dödens sång" på svenska. Här är det kanske det tydligaste exemplet på albumets mörkare handling. Detta är den längsta låten på skivan med sina tretton minuter. Den ger en väldigt kaotisk känsla, och slutet på låten är det bästa.
Popplagið: "Popsång" på svenska, men den är helt annat än popig. Bästa låten på skivan, men det underbara gitarrspelet i början och Jónsis röst är bara helt fantastisk. Får lite Radiohead-känsla av den här låten, särskilt i slutet när det där kaotiska ackompanjemanget kommer in. Man får verkligen en känsla i mitten av låten att det byggs upp inför något bombastiskt i slutet. Den kaotiska känslan som jag älskar hos det här bandet. De två sista minutrarna på den här låten är det bästa på hela skivan och kanske det bästa som bandet någonsin gjort!
Avslutningsvis måste jag säga att det här albumet är bland de tre bästa de gjort. Jag har svårt att bedöma om jag tycker mer om denna än Ágætis Byrjun eftersom den är så ikonisk. Dock är den här skivan mycket mer sammanhängande rent musikaliskt, delarna hör ihop. Men jag ger den nog ändå 9 poäng av 10!
0