MENY
Utgiven: 12 september 2005
Inspelad: 2004-2005
Skivbolag: Geffen, EMI
Producent: Sigur Rós, Ken Thomas
Det fjärde studioalbumet av Sigur Rós och betyder "tack" på svenska. Den är tillsammans med Ágætis Byrjun och "( )" de tre klassikerna som gruppen gett ut. Till skillnad från "( )" så sjungs mestadelen av låtarna på den här skivan på isländska, men även ett par på hoppländska. Skivan innehåller mycket klockspel och xylofonspel, och har en mer lyssnarvänlig intonin än den förra skivan. Den har totalt sett sålt 800 000 exemplar runtom i världen.
Takk...: Ett litet oskyldigt intro. Inte så mycket mer.
Glósoli: "Glödande själ" på svenska. Den släpptes som förstasingel till skivan, men blev inte den låten som blev kändast från skivan. Musikvideon föreställer barn iklädda i traditionella isländska kläder som tillsammans beger sig till en okänd plats. Jag tycker otroligt mycket om den här låten. Jónsis falsettröst är verkligen unik. Kaotiskt slut på låten, precis det som jag älskar den här gruppen för!
Hoppípolla: "Hoppa i pölar" på svenska. Den här låten har kommit att bli Sigur Rós mest kända och spelade. Den har också blivit känd genom att den var med i naturdokumentärserien Planet Earth. I musikvideon till låten ser man äldre människor som beter sig som tonåringar och har en massa hyss för sig. Den släpptes för övrigt som tredjesingel. Jag tycker om stråkarna på den här låten, men förövrigt ger den mig inte så mycket. Jag ogillar den inte, men den är inte så himla bra heller. Överskattad.
Með blóðnasir: "Jag blöder näsblod" med svensk översättning. Väldigt "quick into the point". Jag ser det som ett instrumentellt avslut till "Hoppípolla".
Sé lest: "Jag ser ett tåg", översatt. Här utmärker sig verkligen albumets musikaliska inriktning, med alla melodiösa slagverk. Den sjungs för övrigt på hoppländska. Helt okej låt.
Sæglópur: Vilken underbar låt, jag älskar verkligen pianot. Och den övergången i mitten är så bombastisk! Bästa låten på skivan! Den gavs ut som andrasingel och titeln betyder "förlorad på havet".
Mílano: Ytterligare en låt som sjungs på hoppländska. Tycker verkligen om den här låten med då det finns så många delar av den. Det enda jag kan tycka är att Jónsis tonläge är lite väl högt, kanske kunde sänkt den något steg.
Gong: Inleds med de harmoniska stråkarna för att sedan övergå till en väldigt speciell taktart. Väldigt experimentell och originell låt. Även denna sjungs på hoppländska.
Andvari: "Mild bris" på svenska. Väldigt lugn låt, som sjungs på hoppländska. Vilka fantastiska stråkar det är i mitten. Bästa delen av låten. I övrigt är det en helt okej låt.
Svo hljótt: "Så tyst" på svenska. Låten börjar på ett väldigt långtråkigt och utdraget sätt, men sedan när trummorna drar igång blir den bättre. Till skillnad från alla andra sådana övergångar på skivan, måste jag nog säga att denna tillhör de sämre.
Heysátan: "Höstack" på svenska. Väldigt märkligt mörkt instrument i bakgrunden, låter nästa som ett signalement från ett stort fartyg. Det är väl det enda som gör låten intressant, annars är jag inte jätteförtjust i den. Tråkigt avslut på skivan.
Sammantaget tycker jag att den här skivan är medelbra i förhållande till de andra som helhet. Vad gäller enskilda låtar tycker jag att de är väldigt bra, men det är nog de melodiösa slagverken som xylofonerna som förstör låtarna för mig. "Hoppípolla" är ett bra exempel på det. Skivan får 6 av 10!
0