MENY
Utgiven: 14 juni 1997
Inspelad: 1995-1997
Skivbolag: One Little Indian, Smekkleysa
Producent: -
Bandets debutalbum och dess titel betyder "hopp" på svenska. Genren på skivan skiljer ut sig nämnvärt från bandets efterkommande, då det är mer experimentellt och avant-garde-aktigt. Man exprimenterade mycket med olika ljud, vilket gjorde att produktionen tog mycket lång tid att genomföra.
Till en början sålde skivan mycket dåligt, drygt 300 exemplar på Island, men blev platinum-certifierad 2005, med 3 000 sålda skivor i landet. Detta är också den enda skivan som trummisen Ágúst Ævar Gunnarsson spelar på.
Sigur Rós: Titelspår, inte vad gäller albumtitel, men vad gäller bandnamn. Mycket mörk och mystisk, nästintill lite metallisk i sitt sound. Häftig inledning!
Dögun: Det där hemska skriket i början övergår sedan till en fin inledning på låten, med sjungande röster i bakgrunden, nästan lite som att man kan föreställa sig själv vara inuti en grotta. I mitten av låten blir den dock ganska ointressant. Man hör vissa röster prata i slutet, vet inte vad syftet med det är men.
Hún Jörð: Äntligen lite tecken på rikta instrument, väldigt dämpat dock. Underlig mix, men helt okej.
Leit að lífi: Märkligt stycke. Har inget att tillägga på denna.
Myrkur: Detta är en av de bättre låtarna på skivan, men även denna, precis som "Dögun", har en väldigt avmattad mix på instrumenten. Jag gillar dock rösternas harmonier väldigt mycket på denna.
18 sekúndur fyrir sólarupprás: En låt med 18 sekunder av tystnad, vad är syftet? Skivan är inte direkt kort om man säger så.
Hafssól: Längsta låten på skivan. Väldigt tråkig och händelselös. Sämsta på skivan.
Veröld ný óg óð: Väldigt konstiga ljud, låter nästan som att befinner sig inuti en maskin, låter som att det är något som räknar något.
Von: Titelspåret från skivan och kanske den mest lyssnarvänliga låten. Den har spelats live av bandet vid många tillfällen under senare år. Den här låten måste jag ändå säga att jag tycker är helt okej, och får nog ändå säga att det är den bästa på skivan!
Mistur: Mycket metalliska ljud här med, de i slutet liknar mycket de som inleds på skivan.
Syndir Guðs (Opinberun frelsarans): Helt okej, vilket innebär att det går att lyssna på, men precis som alla andra låtar på den här skivan, så är det inget speciellt.
Rukrym: Det enda speciella med den här låten är att det tar 6 och en halv minut innan låten drar igång. Det är 6 otroligt onödiga minuter att vänta på för ett dåligt avslut på en dålig skiva.
Sammantaget är detta absolut den sämsta skivan som Sigur Rós någonsin har gett ut, och jag är inte heller förvånad över att den har sålt så dåligt. Det är definitivt inte den skivan man först ska lyssna på om man vill introduceras till bandets musik. Den är dock väldigt intressant att höra på för att höra hur bandet utvecklades innan de blev kända. Skivan får 1 poäng av 10.
0