MENY
Utgiven: 6 juni 2005
Inspelad: Januari 2004-Januari 2005
Skivbolag: Parlophone, Capitol
Producent: Ken Nelson, Danton Supple
Den här gången dröjde det tre år innan nästa skiva skulle komma ut då gruppen behövde ta en pause från allt. Musiken på skivan är mer arenarock-influerad med diskant och djupt trumljud. Textmässigt skiljer den sig också mycket från de tidigare albumen då många av låtarna handlar om filosofiska ifrågasättanden av hur världen fungerar.
Albumomslaget är en kombination av olika färger och block som representerar fjärrskrivaralfabetet Baudotkoden. Första året sålde skivan över 8,3 miljoner exemplar och har hittils försäljningssiffror på 13 miljoner världen över.
Square One: Ganska okej inledning på skivan. Den här låten växer för varje gång jag hör den. Trummorna är lite väl tillbakadragna bara.
What If: Härlig pianoballad. Mycket filosiskt tema.
White Shadows: En av skivans singlar. Den här låten är lite tråkig faktiskt och det är något med mixningen som inte gör den så bra.
Fix You: Gruppens stora hitsingel från den här skivan och en av bandets mest kända. Otroligt melankolisk och hjärtskärande låt, älskar den verkligen. Näst bästa låten på skivan, särskilt med stämsången i slutet. Den har använts i många mediesammanhang och dess musikvideo var en hyllning av offren som dog i bombningarna i Londons tunnelbana 2005.
Talk: Tredjesingeln från skivan. Den här låten har kommit att växa för mig med tiden. Den handlar om oro inför framtiden och behovet av att behöva prata med någon här man känner sig otrygg. Jättefin låt.
X&Y: Titelspåret, och det är en lite märklig låt om jag får vara ärlig. Jag tycker inte den ger mig jättemycket.
Speed of Sound: Huvudsingeln och för tredje gången så tror gruppen att den låt de släpper som förstasingel ska bli den mest framgångsrika, återigen hade de fel. Tycker mycket om den här låten, den påminner lite på något vis om "Clocks".
A Message: Väldigt fin ballad, hjärtskärande text.
Low: Detta är en väldigt tråkig låt och sångmelodin är det som förstör den, särskilt under refrängen.
The Hardest Part: Skivans fjärdesingel. Detta är min favoritlåt på skivan, och jag tror det är på grund av låttexten, som handlar om försöka lägga gammal kärlek bakom sig. Musikvideon är också väldigt udda, ni får se den själva, så förstår ni.
Swallowed In the Sea: Helt okej låt, gillar refrängen mycket. Dock hade jag hellre sett den som helakustisk, eller åtminstone utan trummor, det hade gjort den mysigare.
Twisted Logic: Gillar inte den här låten alls. Konsertturnén döptes efter den här låten - "Twisted Logic Tour".
Til Kingdom Come: Detta är det så kallade "gömda spåret" och är listad som "+" i låtlistan. Det är en akustisk låt och från början var det tanken att Johnny Cash skulle sjunga den tillsammans med Chris Martin, men han hann dö innan detta kom till stånd. Jag tycker inte särskilt mycket om den här låten, tråkigt sätt att avsluta skivan på.
Sammantaget har jag nog kommit att gilla den här skivan mer än de två första som helhet, även om det finns enskilda låtar på de två tidigare albumen som jag gillar mer än enskilda låtar på den här. Jag är förvånad över att jag tycker det. Efter den här skivan skulle gruppens sound komma att förändras i grunden, och för många avslutar det här albumet deras första genremässiga era. Skivan får 7 av 10!
0